Nytt Animalenbesök med Grynet och hennes egen matte. Erfarnaste
och välinlästa veterinär Ulrika menar att Grynet är så kolossalt mycket bättre att
vi framgent kan hoppas på att hon ska kunna vistas förslagsvis ett par dagar i
veckan hos sin egen matte och fem dagar hos mig. Men än så länge måste hon stanna hos mig på
heltid.
Nu går det till och med att skymta trumhinnorna! Vetten
Ulrika gratulerade. Svamp och bakterier verkar också
hålla sig på mattan.
Nu skippar vi tabletter
och droppar kortison lokalt direkt ner i hörselgångarna. Två ggr per dag. Antibakteriell
öronrens ett par gånger i veckan dessutom. Jag tar kontakt med veterinär Ulrika senast om
10 dagar, för utvärdering och beslut om förlängd/ändrad medicinering samt tid
för återbesök.
Fortfarande inga tecken på varken bitning, bakhasande eller
allmänt kliande.
Jag vet inte hur mycket matten verkligen tar in, men jag
tror alltmer. Jag tror att hon verkligen
börjar förstå att Grynet mått rätt eländigt länge, inte bara sedan i
somras. Matten ska till ögonläkare någon
vecka in i mars, och åtminstone tills det besöket är över blir Grynet helt kvar
här. Möjligen ännu längre. Men ju förr vi kan starta med någon form av delad vårdnad, desto bättre.
Det här är ingen enkel situation, inte för någon. Men det är
Lilla Gryn det handlar om, det får ingen av oss glömma.
Kasperia
Men allt är minsann inte frid och fröjd – titta här så
eländigt vi har det ibland. Bakom galler!!! Vaddå nyss ute – det var vi väl
inte? Du ska fixa i bilen!? Borde vi absolut få hjälpa till med! Inte bara stå
här, Det är sannerligen inte nåt värdigt hundliv.
Jaja, visst har vi ursöta tassar, men dom är gjorda att
springa med!
Så här till exempel!
Myseria
Ligger här och funderar - stackars Grynet- ska hon behöva använda allt det där. Kan det verkligen vara nödvändigt? Jaså, inte längre. Bara en grej plus en nyinköpt... Skönt för henne.
Som katt gillar jag ju träd, dom är jättekuliga att klättra i. Ibland försöker jag jaga ifatt en ekorre, men den hoppar alltid undan. Nyss såg jag en bild som Kasper visade mig - så nu vet jag! Det finns JÄTTE-träd. Titta själv, när tassen ser ut så här, hur fantastiskt stort måste inte då själva trädet vara!!?? Jag tror det är en vänstertass.
Wow!! I det trädet ville jag klättra. Slöseri att det är Kasper som är där, han stackarn kan ju som icke klätterkunnig knappast uppskatta en sån här gigant efter förtjänst! Så stor att den inte ens rymdes i kameran!