fredag 27 september 2013

Ovanligt spännande hos Grynet

Kasperia
Det var faktiskt inte Grynet som var mest spännande när jag häromdagen hälsade på hemma hos henne. Inte alla tanterna heller. Inte ens sjön!

Det var så här att när alla ätit och börjat prata på allvar, då blev jag så trött på allt att jag tvingade med mig matte ut! Joodå, det gjorde jag! För jag ville ner dom där futtiga metrarna till sjön, och jag ville inte gå ensam. Ånej, matte bara SKULLE med!!

Riktigt spännande var det när jag och matte kom tillbaks in i huset - då hade det kommit ännu ett besök. En ensam hund hade plötsligt travat in genom den öppna dörren!
- Nämen hej! Vem är du, och var kom du ifrån?? Sa´ jag. 
Han såg ut som en grannes hund, sa Grynetmatten, men inte riktigt ändå. Ett par av tanterna blev rädda, tyckte han såg stor och farlig ut.

Det tyckte inte jag, och inte matte heller, Vi tre slog oss samman och hade ett intressant samtal. Matte bjöd oss båda på lite godis (från sin ficka). Grynet hade hoppat upp i soffan.

- Jo du förstår, jag såg en öppen dörr och tyckte det såg intressant ut här. Och det är det ju, du var mig en trevlig prick! Sa´ han.


- Jamen du är ju hur trevlig som helst du också! Sa´ jag. Nu ber vi min matte bjuda oss på godis. (Det gjorde hon.)
Grynet hade som sagt hoppat upp i soffan.

 
Matte såg förstås att min nyaste kompis hade en antenn på sig, och såg en radiosändare i halsbandet. Ett telefonnummer också.  
 
Någon kommer nog snart och hämtar din kompis, sa hon till mig. Men hon ringde inte för vi hade ju så trevligt.
 
Tio minuter senare klev mycket riktigt nyaste kompisens husse också in genom den öppna dörren!
 
Min nyaste kompis var ute för att öva sig inför jaktsäsongen, och hade släppts ganska långt bort.
Vi kommer nog aldrig att ses igen, men trevlig var han. (Matte säger att hon gillade hunden mycket bättre än hussen, och det gjorde jag också.)
 
Det var som vanligt spännande på Grynets tomt, och sjön fanns också där, precis som vanligt.
 
 
 
 
Klart jag umgicks med Grynet också. Här letar vi godis tillsammans, sånt som matte hade spritt ut över köksgolvet. :)
 
Vi hittade ganska mycket, men Grynet var inte riktigt nöjd ändå.
- Men snälla Kaspermatten - SÄG inte att det redan är slut!!
Men slut var det och så småningom åkte vi hem.
Om några månader ska Grynetmatten bo utomlands ganska många veckor, och Grynet ska inte följa med. Kanske, kanske kanske ska hon bo hos mig då! Hoppas, hoppas, hoppas...

18 kommentarer:

  1. Spännande med nya kompisen. Fick han skäll av sin husse för att han hälsade på istället för att jaga? Sånt är tyvärr väldigt vanligt.
    Vore väl toppen om Grynet kunde bo hemma hos dej? Tänk vad skoj ni skulle ha tillsammans! Jag håller tassarna för att det blir å.
    Matte säjer att hon börjat planera och ska maila din matte i morgon eller så

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hoppas verkligen att det blir vi som får ta hand om Grynet ett par månader i vinter. Men det är inte säkert, det finns ett annat ställe hon brukar vara på.
      Nya kompisen fick inte skäll, han är tydligen väldigt ung och har just börjat tränas.
      Låter ju spännade med mail från din matte. :)
      /Kasper

      Radera
  2. Oj voj! En jakthund som väljer stugvärmen blir nog inte populär hos husse (som förresten gärna kan byta ut geväret mot kameran)

    Trevlig plats att sammanstråla på och en massa fina bilder bjöds vi på idag.
    Du har bra pli på din matte du, jag gör också mitt bästa ;-)

    Ludde. Vid tangenterna matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt trevlig var han, nyaste kompisen. Fast han kanske inte blir världens bästa jakthund, men jag tycker ju att det i så fall är helt okej! Älgarna kan gott få leva!
      Det är väldigt fint där hos Grynet. Tänk att ha en egen udde med sjön på tre sidor! Och en JÄTTEtomt. :)
      Det gäller att inte ge upp när det gäller att få pli på mattar, har jag insett. Det kräver verkligen sin hund! :)
      /Kasper

      Radera
  3. Men så spännande och så modigt av dig att ta dig an en helt okänd gäst. Kan förstå att det såg väldigt inbjudande ut :)
    Håller tassarna för att du får ta hand om Grynet de veckorna hennes matte är borta. Jag ska senare i höst få en kompis på besök i två veckor, jag hoppas det är en kompis för än har vi inte ens träffats men jag vet att det är en tax som heter Max :) Hans familj ska utomlands och min matte har erbjudit sig vårt hem istället för att han ska behöva bo på något pensionat. Kan bli spännande det där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var väl inte modigt, han var ju jättesnäll! Fast det är förstås trevligt att DU tycker jag var modig. :)
      Grynets matte ska bo i Frankrike två månader.
      Va kul att du ska få en taxkompis hemma ett tag (klart ni blir kompisar, han kommer INTE att kunna motstå dig).
      Tack snälla för att du håller tassar, jag vill så gärna att Grynet ska bo här i vinter. Hon är kattvan, och mina katter har ju redan träffat henne flera gånger.
      /Kasper

      Radera
  4. Vilken händelserik dag! Tänk att både få träffa Grynet och en livs levande radiohund! Du har verkligen fått ordning på matten både när det gäller bloggen och kameran! Det är ju så vackert hos Grynet och så tar matten så fina bilder... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mycket enklare nu, säger matte, när vi har bara EN blogg. Tillsammans. Vet inte vad besökarna tycker (lite blandat tror jag), men det får vi ta. :)
      Fast det där med kamera är fortfarande uselt. På vanliga promisar följer den nästan aldrig med. Så det blir mest bara bilder här hemifrån. (Ärligt sagt så är hon lite lat! Inte så lite, förresten.)

      Och ja, visst ÄR det vackert hos Grynet!

      Radera
  5. Det var verkligen en spännande dag hos söta Grynet! En sprillans ny jakthund, godisletande och den fina sjön.
    Min Matte och jag tycker att nya bloggen är toppenbra

    BELLA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va bra, att ni står ut med att matte skriver själv ibland. :) Och katterna. Även om det kan verka lite rörigt. Men det är ju så livet är, säger förnumstiga matte.
      Jag vill förresten ha fler såna dagar!!
      /Kasper

      Radera
  6. Jag säger detsamma, vad modigt att ta dig an en okänd gäst ! Jag vet inte om jag skulle våga det han såg så stor ut ! En kompis till matte har boxer och de tycker jag också är väldigt stora, men störst av alla jag träffat var en Grand Danois som vi träffade på en kurs. Den var jättestor ! Men Grynet är ju lite mer lagom i storlek och hon verkar också snäll.
    Att leta godis är ju bara skojigast av allt. Det gör jag och "brorsorna" rätt ofta här hemma. Ibland utomhus och ibland inomhus. Matte eller husse gömmer gobitarna medan vi är i ett annat rum, sedan släpper matte ut oss alla att leta i tillgängliga rum och eftersom både Wille och Hector har gjort det massor av gånger, så får de ju alltid ett stort fördel av det och hittar fler gobitar än jag. Men några kniper jag i alla fall.
    En kompis till mig är likadan som dig, och nu har han fått en lillasyster också. De är jättemysiga båda två. Dig har jag ju inte träffat ännu mer än så här på bloggen, men du verkar ju en kul kille du med !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag utgår från att alla hundar jag träffar är snälla och vill hälsa på mig! Oftast stämmer det. :) Fast det är förstås inte alltid jag får hälsa, för matte.
      Du är nog väldigt snart ikapp Wille och Hector, och då kniper du säkert lika många godisar som dom.
      Trevligt att du träffat en sån som jag, vi är inte sä väldigt vanliga har jag förstått. Jag träffar nästan aldrig nån!
      /Kasper

      Radera
  7. Så roligt om lilla Grynet kan hyra in sig ett litet tag. Vilket hundliv ni har därute i skogen. Och tjusig gentleman som tittade in. Jämthundar är som min favoritras västgöte, fast i fullstorlek så att säga. Och lille Kasper är en gästfri värd som tar emot alla med öppen famn:)
    Tänk så bra med antenner på jakthundarna så att de kan spåras upp. Förr kunde de springa bort sig alldeles, utan att ägarna visste var de fanns.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kasper agerar värd, även i andra hem än sitt eget. :D
      Grynet bor också "i skogen", fast det är åtminstone ett par mil emellan oss.
      Kasper utgår alltid från att alla vill honom väl. oavsett hur många ben de har. Oftast har han rätt, men inte riktigt alltid.

      Under årens lopp har vi haft besök både av vilsekomna jakthundar och letande hussar. En stövare hittade jag på "skogsvägen", som jag kunde ta hand om. Ta hand om hunden alltså. :D
      Han hade åtminstone ett telefonnummer på halsbandet.
      /Berit E

      Radera
  8. Det var nog himla tur att den där okända hunden inte kom till oss för då hade han blivit rejält utskälld av mig och Shakira! Här släpper vi bara in hundar vi känner! Och matte hon brukar inte gilla jakthundars hussar, de brukar ha en stil som hon inte gillar! Nog för att hon en gång blev utskälld för att hon klappade en jägares hund, den skulle inte klemas bort!
    Matte och jag gillar också er nya blogg, men vi samsas ju också i samma blogg, så vi är ju vana vid att det är olika skribenter i inläggen!
    Puss på dig din snygging från Melody!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju hem till Grynet han kom, men jag spelade värd ändå. :) Jag gillar alla besök även här hemma, oavsett antal ben. :)

      Just nu tycker jag min matte gnäller lite för mycket, men hon kanske bättrar sig. :) Risken är förstås att katterna också vill in här, innan det blir min tur. Vi får väl se. :)

      Vi gillar förresten er blogg jättemycket, och det har säkert framgått.
      Puss tillbaks! Sötis! :D
      /Kasper

      Radera
  9. Vilken tuff hund som kom inspatserande så där helt apropå och oinbjuden! Sån vill jag också ha här hemma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kändes faktiskt märkligt, var väl därför Grynets matte först trodde att det var hunden från grannens gård...

      Men - om ni får oväntat besök - ha alltid leversnittar till hands... :)

      Radera