Nu bor lilla Mysan hos Sigge

Matte sov dåligt i natt. Halv 4 var hon fortfarande vaken. Före 8 vaknade hon igen, och jag också. Grann-grannen hade lovat titta till grävlingsfällan tidigt på förmiddagen - men matte kände på sig att det kunde hon inte vänta på. Rekordsnabb morgonritual, rekordsnabb morgonkiss för mig på tomten, och så for matte iväg. Med gammal jacka och handskar med sig, ifall lilla kattan som matte säger att hon VISSTE fanns i buren skulle vara panikslagen och klösaktig.

Hon bara satt där. När matte kom och tog bort pläden jamade hon och klöste på gallret. När matte satte sig bredvid henne och började prata, så lugnade hon sig. Matte stack in ett finger genom gallret och kliade lilla damen på huvudet.

En öppen kattbur placerade matte på varje sida av fällan, och fällans luckor pallade hon upp med ett par blomkrukor. :) Man tager vad man haver.

Lilla kattan gick lugnt in i den bur där hon brukade få mat på verandan. Matte schabblade när hon tog bort buren, lilla katten hade hur lätt som helst kunnat smita iväg, men det gjorde hon inte. Matte stängde gallergrinden och tog med henne till bilen. Och så for dom hem.

Hon blev instängd på toan där hon fick ha sin bur och fick ny mat och så förstås vatten. Hon åt. Hon drack. Matte tog upp henne i knäet, och hon spann!

Mysan, som vi döpte henne till, vände upp magen i vädret och ville bli kliad, och så spann hon, och spann och spann. Krökte tassarna så där njutningsfullt och matte blev mer och mer tveksam till att överhuvudtaget lämna henne ifrån sig. Men hon såg också vad hon inte kunnat se förut - att något hänt med Mysans små tuttar. Men hon kunde inte tro att någon diat på dom.

Det trodde så småningom inte Sigges matte heller, däremot trodde hon definitivt att Mysan var dräktig, men att graviditeten inte var särskilt långt gången. Leveransklara 12-veckors valpar efter jul, tror hon och matte.

HUR har någon kunnat dumpa den här katten????
Ja, någon katt överhuvudtaget, förstås.
Ofattbart!

Sigges matte blev också kär i Mysan, precis som min matte. Det var tur, för annars skulle nog inte matte kunnat lämna henne! Mysan får behålla våran bur så länge, för i den känner hon sig trygg.

Matte är glad att hon tillbringat så många timmar på "sommarfamiljens" veranda och tomt. Läst och löst korsord. Och gått runt på tomten och pratat med Mysan, som om hon faktiskt hade varit där i närheten (det var hon nog också ibland). Låtit Mysan förstå att hon aldrig skulle jaga henne, och inte göra henne något ont. Bara ge henne mat.

Resan till Malmköping och Sigge gick också jättebra.

Men innan vi åkte till Sigge var ju Grynets matte här (fast utan Grynet). Så småningom behövde hon gå på toa - och jag kan säga att hon blev där VÄLDIGT länge. När hon sent omsider kom ut därifrån sa hon till matte "hur ska du kunna lämna ifrån dig den där katten?"


Nu är det bara att framföra ett stort, stort tack till Sigges matte, som åtar sig att ta hand om både mor och kommande barn och se till att allihop får nya, goda hem när tiden är inne.


Det var roligt att komma hem till Sigge, och se hur han har det. Matte försökte ta bilder på oss, men misslyckades totalt! Som synes. Men i alla fall ett bildbevis på att vi var där. ;)

Och så har jag ju träffat Askur också, men vi hade aldrig närkontakt. Det dröjde ganska länge innan han insåg att jag i varje fall inte skulle äta upp honom.

Och Sigge trodde att jag siktade in mig på hans godaste krusbärskaka, så han svor faktiskt åt mig en gång. Meningslöst, för varken han eller jag fick ju smaka. (Men hade minsann fått nåt väldigt gott av hans matte förut, när min matte var i Sigges "tortyrkammare" och pratade och kelade med Mysan.

Men nu får det allt vara slutpratat om katter här hos mig. Åtminstone för ett tag.  (Fast matte vill att jag ska skriva att Petrus varit alldeles väldigt kelig i kväll, och det har Filip också. Fast med Mysan kan dom inte tävla... inte i kelighet. Men jag och matte älskar dom ändå. :)