tisdag 14 november 2017

Första snön och filosoferande grodor

Kasperia, Katteria, Matteria
Nu händer det ... helt okej tycker jag, Kasper. Fy tusan tycker matten och katterna. Ovanligt ense är de. Kan ni förresten se mig på bilden?

Lite lättare på de här bilderna, men nu har min osynliga tid tydligen startat.

Som ni ser har det SNÖAT idag. Säsongens första snö.

I "glasrummet" har växterna fått extra cellplastisolering under rötterna, och även fläktelementet hjälper dem att inte frysa ihjäl. Fyra fundersamma grodor bor också därute.
Två prinsar filosoferar vid lilla eukalyptusträdets smala stam (dom är ju nästan en följetong på mattens bloggar). De försöker nog komma underfund med livets mening.

De två på golvet har mer handfasta problem att hantera. Hur klarar man bäst sina svårigheter? Hur hanterar man bördor bäst? Försöker bära bort dem på ryggen, eller skjuta dem ifrån sig undan för undan.


Vad som verkar övermäktigt för en groda är det kanske inte för såna som vi? Tänk så mycket det finns att fundera över. Så många frågor som kräver kloka svar. Vet inte, Myse, om du och jag kan lösa världsproblemen, men antagligen skulle vi klara det bättre än de flesta som nu åker världen runt och vill bestämma över alla.  Gott att ha en kompis att samtala med.

Här hemma till exempel, så tror matte att det är hon som bestämmer - men det gör hon inte alls, möjligen lite marginellt så där. Det är VI som bestämmer, och så förstås Filip. Han är nästan som en diktator ibland.

Just nu bestämmer vi att det är matdags. För Kasper, vi katter har ju ständig tillgång...  Matte lyder, går och fixar Kaspers mat, Filip gastar om att han vill se när matten fyller mer vatten i vår redan bräddfulla vattenskål, så hej då, vi ses nog snart igen. :)

lördag 11 november 2017

Larvigt m.m.

Kasperia 
 Matte, vad är det här för konstiga spår, frågade jag där vi gick på Mattes väg. Alltså snöängeln Mattes väg... På andra sidan närmsta sjön.

 Ser ut som spår av larvfötter, sa knäppa matte. Jag vet minsann hur larver ser ut, både vita, gula, bruna och gröna. Visst har några av dem fötter, till och med tusen sägs det, men aldrig att de där krypen skulle lämna såna här spår. Ibland undrar jag verkligen över mattes mentala status.

Men vi gick förstås vidare. 

Titta Kasper, sa matte, där har du larvfotspåraren.  Fast inte såg jag någon, trots nosen i backen...

Klart jag snart fattade vad matten menade, men att hon skulle kalla dom där grejerna som  kolossen stod på för fötter, det fattar jag fortfarande inte. Ett mysterium är också hur den kunnat larva sig fram dit där den står. Spåren slutar framför den här fula högen, och där står den, nedanför, i skogen. Hur den kom dit undrar matte också.


Den kunde ha kört in härifrån, men inget enda larvspår kunde vi se. 

Vi upptäckte ännu ett mysterium. Vad är den här grejen till för? Är den nåt som jägare tycker sig behöva, och i så fall till vad? Vet du så är matte glad om du berätta. Den ser likadan ut från andra hållet och är ett par meter lång. Minst. . Först tänker hon fälla av något slag,.. 

Vi fortsatte vägen en bit, tills vi skymtade min andra sjö. Jag badade inte, klev inte ens ner med fötterna. Men drack gjorde jag förstås. :) 




Sen gick vi hem. Matte satte sig vid datorn och jag fick jobba lite - men bara lite - för att få tag på mitt godis.


Och här sitter Filip och jabbar med tassen på mattes fotpall. Det är inte
 godis han tigger, han tigger gos! Fick han förstås... 
Synd tycker jag, att bara halva huvudet kom med på bild. Just kattöron är ju jag speciellt förtjust i. ;)

måndag 6 november 2017

Det mörknar

Nu faller höstmörkret tungt. Lika bra att låta det synas även på bloggen. Alltså - ny header. Cirka fem minuter mindre dagsljus varje dag, i våra trakter. Över en halvtimme i veckan! Tidigare i höst försvann dagsljuset ännu snabbare minns matten. Visserligen vänder det om några veckor, men det känns som en evighet dit. Trots att dagarna normalt bara rusar.

Här två av mattens beroenden - ingefära och vattenmelon, visserligen melon i miniformat, men  god ändå.

Ingefära, äpplen och citroner ska bli marmelad. Senaste beroendet, ;)
Äpplen som Royal Gala och Granny Smit kostade 16.90 per kilo, de ekologiska som jag köpte exakt det dubbla. Men vet ni vad - de doftade. En underbar doft som spred sig över nästan hela fruktavdelningen. Jag sniffade och kollade vilka äpplen som spred den.

I gröna/blå rummet funderar grodprinsarna vidare över tillvarons mysterier. T.ex. över varför det läggs miljoners miljarder på att utforska Mars medan människor svälter och förgiftas ihjäl här på Tellus. Kanske också vad någon människa ska göra med de där viktiga ytterligare 10 miljonerna man tycker sig behöva när man redan har sparade 1 890. Bara som exempel.


Här är en till som undrar. Oh, dessa ögon ... Jag älskar dem och hela den de finns hos.

Filip ögon lyckas jag inte fånga på bild, men i verkligheten är de rätt förtrollande, de också.

Tänk, nu finns här bara tre fyrfotingar. Jag och som jag tror även Kasper önskar nog att katterna fortfarande vore fler än två. Petrus och Maxi - ni fattas oss.
Här är de som finns kvar. Filip i mathyllan, Myse vid lilla klöspelaren och Kasper på väg nånstans.  Rätt vanliga positioner för dem alla tre. Som synes bjöd dagen faktiskt på en solglimt. :)

Och nu ska här tändas i kaminen, jag blev visst så absorberad av att åstadkomma ny blogglayout att jag glömde underhålla elden.

torsdag 2 november 2017

En väldigt vanlig dag

 - Ser ju lugnt och skönt ut...


- ...men bäst att kolla innan jag hoppas i.


- Himla tur att jag kollade i tid - kallt är det ju! Gott att dricka, men jag backar upp på land. 



Hemma igen och där sitter Myse på en trave loggs och väntar.

Myse följde med in- Han badar aldrig, tycker att bra katt reder sig själv. Och så är det ju.

Filip föredrog att fräscha upp sig i en fåtölj.


Stora björken förnekar sig inte - altanen svämmar över av löv.


Myse betraktar städeriet inifrån...


Och så kan man undra - varför är det så svårt att fullfölja ett projekt. Att sy fast t.ex. den sista ärmen och skaffa knappar till färdigstickade koftan? (Ärmen är nu på plats, men fortfarande inga knappar.) Tänker osökt på Karin Boye det är vägen som är mödan värd. När världen - både den nära och den fjärran - är i gungning, då är det skönt att ha en stickning att ta till. Men ingen ny får påbörjas innan alla knappar sitter där de ska!! 

söndag 29 oktober 2017

Här igen :)

Efter mattes frustrerande utflykter är vi här igen. Hoppas inte alla har glömt oss! Om matte fortsätter strula så ska hon göra det lite mindre publikt, lovar hon

Bäst det, för vi fyrbenta håller koll.

Jag och Filip gillar att hålla till under "nya" skrivbordet, en arbetsplats som fixats till ganska nara kaminen.  Puffen som Filip ligger på hade matte tänkt ha sina ben på, hon gillar att ha dem högt eftersom hon annars lätt kan få kramp eller nåt.  Helt onödigt tycker Filip, som aldrig får kramp. Han har utsett puffen till sin nya favvoplats, och jag gillar ju att ligga vid mattes fötter. Och det är ju vi som betämmer, framförallt Filip.


Myse däremot, han vill ligga ovanpå bordet, och till slut la matte dit en pläd. Myse bestämmer också. När matte försöker blir det ju bara tokigt.

Det är tur att hon har oss. Om det är vi i alla fall överens. alltid. 😉


Ni ser ju nu att när vi får bestämma, då funkar det!
/Kasper, med kattassistans

fredag 27 oktober 2017

Blev inte som tänkt...

Jag ska förskona er från mina datorbekymmer, i alla fall förskona er lite grann... :) Just nu funkar den tidigare obrukbara webbläsaren på nya datorn - på den gamla datorn funkar ingen tillsammans med bloggarna.  Har jag riktig tur så kan jag här både skriva och kommentera med en av mina webbläsare, fast jag vågar inte riktigt lita på det än.

Märkligt nog är det i stort set bara tillsammans med Blogger som det nu strular - peppar, peppar... För säkerhets skull tar jag i trä också. Bilder - nä... jag försökte spela in Filips ihärdiga, ynkliga och framförallt pockande jamande, men så fort kameran kom fram så tystnade han.

Vad jag försökt säga men hittills visst inte lyckats få fram är att jag åtminstone tills vidare fortsätter höra av mig här i Kasperian, tillsammans med Kasper, Filip och Myse. Nya När andan faller på tar jag nog ta bort helt. Såvida det inte inträffar ett mirakel. Men jag gjorde i alla fall ett ganska ambitiöst försök att förnya mig...

onsdag 18 oktober 2017

Nu så - var så god och följ - om du vill, förstås...

... och vi hoppas, eftersom det är så tråkigt med tappade kontakter! Vi fortsätter som vanligt att hälsa på hos bloggvänner. :)

Ny blogg är inte helt färdig, och i går trodde jag det var helt kört. Bytte namn från utan-namn till När-andan-faller-på och plötsligt fungerade inte länken och jag kom inte in på min egen blogg som enligt Blogger tagits bort! Ruggigt var ordet. Vet inte hur, men plötsligt bara ordnade det sig. Teknikens under, eller nåt sånt. Undrar om teknik kan känna empati?

Jag gjorde  i alla fall ett inlägg, lille stora Myse fick inleda. Själv har jag just intagit lunch i gröna/blå rummet, som tack vare solen är varmt och skönt och genom öppen dörr generöst delar med sig av värmen in i huset. Bild på sovande Filip är inte ny, men illustrerar hur det kan se ut ibland. Bra bord, även för mattelunch en klar och solig höstdag.



Och nu ska Kasper och jag ta en promenad, kanske, kanske, kanske att åtminstone den kassa lilla röda kameran får följa med.

Jag hoppas vi ses! "när andan faller på". Här är länken.

tisdag 17 oktober 2017

Inlägg utan värde...


Matte snickrar på en ny blogg, vad nu det ska tjäna till. Jag tycker att den här duger bra, inte minst med tanke på hur sällan hon använder den!

Något annat jag inte förstår är hur någon kan hamna flera meter ner i en skorsten. Det har en kvinna gjort i ett hyreshus i centrala Södertälje. Eftersom hon inte bor i huset har  polisen upprättat en anmälan om "olaga intrång". Det stod i tidningen häromdagen., men den detaljen glömde SVT bort. 
Fortfarande har det inte rapporterats varken varför eller hur hon hamnade där nere i sotiga djupet.

Dator- och telefonröran leve än här hemma, om än inte lika livligt. För det mesta fungerar det nödvändigaste, men igår la plötsligt internetanslutningen av. Oförklarligt. Bara så där. Det här har blivit över. I kartongen ligger både routern och den splitterkabel som Telia skickade i efterskott häromdagen. Matte får dem inte att funka, så vi kör med det gamla. De har kanske åldrats ihop och vant sig vid varandra, matte och gamla utrustningen.


  I övrigt går det mesta sin gilla gång. Inget speciellt händer. Vi går våra mer eller mindre vanliga promenader, matte har som vanligt låtit maten torrkoka på spisen, och den här gången har hon definitivt totalsabbat en gryta, ofta brukar kastrullerna kunna göras rena, men här återstår bara att införskaffa en ny.

Se det här bara som ett livstecken, OM matte lyckas få igång en ny blogg - mer arbete än hon trodde - så ska jag försöka ge henne en spark i baken eller så, så att både hon och jag och katterna får skriva av oss lite oftare. Ny blogg, nytt utseende osv hoppas vi ska ge lite lust och inspiration.

söndag 8 oktober 2017

Kaoset fortsätter

Inget bank-id har jag. Blockerad och därmed utestängd från väldigt mycket viktigt. Försöker reda ut situationen med Handelsbanken i morgon, använder kort och kortläsare.  Ingen internetuppkoppling alls i fredags, Telia konstaterade att mitt modem är urgammalt och att det var där felet låg. De skickar ett nytt - utan kostnad. Schysst.

Mirakulöst funkade min gamla utrustning igen efter en stund Hur och varför har jag ingen aning om... 
Men min viktigaste telefon (jag har fyra), den med högtalarfunktion och display lade av, dvs den susar och piper så att jag omöjligt kan höra den jag talar med. Att byta batterier hjälpte inte. Den susar och piper likadant i alla jack. 

Ska köpa en  ny i morgon. En sån här kanske. 

För display och högtalarfunktion vill jag ha. Mina försök att få ordning på alla sladdar och kopplingar till telefoner och modem resulterade till en början i kaos. Ommöblering bl.a. Stolar, bord, hurtsar m.m. flyttades runt. Konfunderad Kasper och en Filip som provade nya märkliga liggplatser samtidigt som han misslynt jamade ”voffö gör du på detta viset…” 








Ledningskaos och ny datorhörna plus frigjord hurts blev resultatet. T.o.m. gardiner måste  skiftas mellan två fönster. Långa resp. korta längder stämde inte längre.
F.d. kontoret  är snart enbart gästrum plus förvaring av skrivare, skanner, extraskärm  och diverse annat typ toa- och hushållspapper, julgrejer, gamla fotoalbum, symaskin m.m. Gästsängen brukas flitigt av framförallt Myse. Här har långa gardinerna fått ny placering




 

Extra, tillfälliga arbetshörnan görs allt mer permanent. Känns ovant, men bra. Tycker även Kasper, hoppas jag. Kvarvarande kaos tar jag itu med i morgon. Eller så. 

Dvs om jag hinner för  inköp och nyinstallation plus tjafs med bank-id och sånt. Fruktansvärt så beroende man blivit av att ny teknik fungerar. En teknik som inte bara den egna tillvaron utan i praktiken hela samhället är totalberoende av. 

För övrigt är det mörkt, kolsvart ute, och inte ett enda ljus ser jag när jag tittar ut.  Det regnar ,är rått och kallt. Inget väder alls för trivsam kvällspromenad. Eja vore det vår i morgon! 

Men jag har i alla fall en kamin! Det talas ibland om köket som hemmets hjärta, men hos mig är det kaminen. Större delen av året.