Vi finns fortfarande, och så ha vi träffat en bloggvän

Kasperia - mest
Matte är en kratta när det gäller att blogga! Bland annat. En skräpkratta...

Fast det där är inte en kratta, det är en räfsa säger hon. Strunt samma...

Matte har faktiskt räfsat en hel del senaste veckan. Men först har hon använt stora trimmern. Sent ska syndarn vakna, allt på tomten har för  för länge sedan passerat gräsklippargränsen  Så nu väljer och vrakar matte - trimma - trimma inte, trimma ...

Klart jag och matte har gjort annat än trimmat, och i dag slog jag tassen i bordet, eller nåt... Träffar man en bloggvän som bor ända borta i London, då SKA det berättas! Vi träffades i Trosa, för där var hon på besök, Kikkan i London, hon som syr de mest fantastiska lapptäcken. Och en massa annat fint också. Titta här!
På bilderna ser ni mej och Kikkan på hamnområdet, vid kanalen. Ni måste förstås klicka på bilderna.

Matte hade kameran med sig. Men hon använde den ju nästan inte alls!!! Jag tyckte besöket i Trosa var riktigt intressant. Jag sprang omkring lös en hel massa, och skötte mig relativt bra, sa matte. Perfekt, tycker jag själv. Det fanns en massa hundar här och var, och några hälsade jag på. En del riktiga sötisar - men matte tog inte en enda bild!

Det var väldigt trevligt att träffa Kikkan. Vi kan nog träffas i Trosa nästa år också, jag hörde allt vad dom talade om.

Så småningom skulle vi åka hem, och sa adjö vid min bil. Och då blev matte nästan stum - för titta vad hon fick! Har ni nånsin sett så fina grytlappar? Och så den där lilla asken, det syns inte så tydligt på mattes usla bild, men tygets mönster är sån där engelsk lakritskonfekt, som matte älskar. Och i lilla ursöta korgen låg en påse med just sånt godis!!  Gissa om hon smaskade, på vägen hem.

Tack snälla, söta Kikkan, säger matte!!! 

Och nu hoppas matte på sommar ännu några dagar, så att hon hinner trimma lite mer. Klenmatten orkar inte hålla på så långa stunder i taget, den där trimmern väger en hel massa kilon, Vaddå, hon har ju sele till den...

Äntligen!

Kasperia
Den här gången hade inte matte glömt kameran, kors i taket! Jag har varit hos Grynet. Grynetträff, alltså. Fast matte kallar det "tantträff". Finare än Grynet kan man inte bo. Grynet hade redan badat flera gånger, så det fick jag göra ensam. Helt okej.

Och så upp på bryggan med ett elegant hopp. :) Försökte imponera på Grynet, och lyckades.

Hos Grynet finns det vatten på alla håll och kanter. 

Tanterna mumsade och åt, och matte förbarmade sig över både mig och Grynet. Ni ser va, hur Grynet älskar mitt dietgodis, det som torkades häromdagen. Usla bilder, man matten satt ganska inklämd och vi var väldigt ivriga...

Vi fick förstås leta mitt nytorkade godis på tomten också. Grynet tyckte att matte var lite snål. Och det hade hon ju rätt i.

Men hon bättrade sig.

Visst är Grynet söt!! Jättesöt!!  :)

Ljuvliga dofter...

Kasperia, Katteria

ÅÅhh, åhh,   doftar ju fullkomligt ljuvligt där ute i glasrummet...

Men det är faktiskt till mig* - men kanske att ni kan få smaka lite. Liiite alltså!! 

Fast det tar allt sin tid innan mitt godis torkat färdigt. Och matte som hoppas på att hinna torka en omgång till idag. Det hinner hon nog inte, så det blir antagligen samma ljuvliga doft i morgon också. Hurra, i så fall!

*Kaspers stränga diet tillåter inga utsvävningar alls, typ korv, märgben, köttbullar, skinka, lever, ost osv Eller färdigköpt hundgodis. Så här torkas dietblötmat av en sort som stinker i matte-näsan men doftar ljuvligt för hund- och kattnosar.

God lunch och säkerhetskopiering

Matteria, Kasperia
Alldeles nedanför min tomt finns ett litet totalt vildvuxet område där blåsippor trivs om våren och kantareller på sommaren och hösten. Det ser ut att höra till min tomt, och ingen har under årens lopp ens närmat sig "mina" kantareller. Numera letar de sig in även på min riktiga tomt. De växer i kolonier, såna här till exempel. Klicka!

Det finns hur mycket som helst, det mesta blir kvar. Jag väljer noga och plockar till dagens lunch. Kasper drar iväg till förvildade hallonen, som växer strax nedanför. Jag följer efter, och tjuvstartar lunchen med dessert, direkt från buskarna. :)  

Mer svamp än så här plockar jag inte, tycker det är gott, men inte alltför ofta. 

En omelett med "smält" schalottenlök, och kantareller som smörstekts tillsammans med lite timjan och salvia för att få bort den aningen unkna smaken, blev delikat. 

Avnjöts i "gröna rummet". Utanför, på altanen, duggregnade det.

Förresten så ser skogsfräken lite rolig ut, när man kommer ner i samma nivå. Som exotiska träd.

Vi har hunnit med en tur till Animalen också, Kaspers matförråd behövde förnyas. Både den speciella basmaten, torrfodret, och "godiset", dvs blötmat  som ska skäras i tunna skivor och/eller små kuber och torkas. Detta specialfoder stinker, men både hund och katter kommer att vara vilda av förtjusning. Inte matte. Det blev inga bilder inifrån, men utanför Animalen fanns blommor som inget rovdjur ätit upp!!

Nåt trevligt med datorn - jag har ställt till det med säkerhetskopieringen. Vet inte hur det gick till, och inte heller vet jag hur jag fick den här externa hårddisken att fungera prefekt igen, den som sköter all säkerhetskopiering automatiskt.  Men fungerar gör den sedan i går. Snällt och vänligt kopierar den allt jag lägger till eller ändrar. Kontinuerligt. Eftersom jag bett den spara en kopia före ändringar, så gör den det. Allt snyggt ordnat, med mappar och allt. Tack och lov för min "lilla blå". Och själva datorn fungerar också, peppar peppar, ta i trä...

Jag kopplar ur den ibland, när jag flyttar datorn. När jag så småningom pluggar in den letar den självmant efter eventuella ändringar och tillägg. Så nu känns livet aningen mindre komplicerat.

En del dagar är bättre än andra

Kasperia
I alla fall tycker jag, Kasper, att många dagar är roliga. Matte tycker att dom ofta är ganska besvärliga. I går var i alla fall en härlig dag för oss båda två. Inget regn alls, och varmt och skönt.

Det finns flera naturreservat i närheten, och igår for vi till ett av dem. Och tänk, matte hade kameran med! Den där som hänger om halsen.  Jag träffade en kul hund vid parkeringsplatsen, men bild finns förstås inte...  han skulle åka hem, precis när vi kom.

Det är fint i skogen. Fast matte är himla sölig.

Så småningom kom vi i alla fall fram till Envättern, inte mitt bästa badställe förstås, men ett ställe där jag i alla fall får vara!! Och där matte också trivs. Hon gillar klipphällar. Jag gillar sand bättre, den är liksom mer rullvänlig. Men det går bra på berg också. Bara det finns lite växtlighet där. Ni måste förstås klicka. 

Klart jag badade, en massa gånger. :)

Matte förundras över sånt här.

Och så tycker hon att det här är så snällt mot dom som kanske både vandrat och tänker stanna lite längre än vi. Fanns förstås eldningsföreskrifter också. :) Jag undersökte själva grillstället noga, men eventuella rester hade nog kompisen jag träffade vid parkeringen redan käkat upp. 

När vi skulle gå hem gick vi förbi ett par människor som satt på en annan klipphäll. Matte hade kopplat mig, men dom ville gärna hälsa. Bra, För kvickt som ögat snodde jag brödbiten som tjejen hade i handen! Dom blev inte sura alls, och matte bara lite grann...

Kan ni gissa vad den här bilden föreställer? Den föreställer ett lerdike, ruttet och ljuvligt, doftade fantastiskt. Ett lerdike med mig i. Det hittade jag när vi var på väg tillbaks till bilen. 

Visst syns det hur ljuvligt skönt och kul jag tyckte det där diket var! Det SKA synas när man haft kul!

Så dags igen...

Matteria
Kritiska händelser, varningar, rapporterad datortillförlitlighet i botten... Misslyckade uppdateringar. Försvunnen webbläsare (en av mina tre installerade).

Slutligen gick datorn åtminstone med på en systemåterställning. Men först efter att fyra gånger ha vägrat. Halv panik...
Tursamt nog behövde jag bara gå någon månad bakåt i tiden.

Vänta medan dina filer och inställningar återställs. Systemåterställning startar...

Kändes bra! Och ganska hoppfullt. Ända tills den jädrans manicken vägrade inse att det krävdes uppdateringar av inte minst Windows. Lugnade nerverna med en tur till Södertälje...

Hemma igen - och ett nytt sammanbitet försök ... och ser man på!! 

Mördarsniglar gör nya försök att kalasa på altanens kvarvarande blomster - så där gick sista petunian...  förövaren fann sin död under kokande vatten. På en spade vid sidan av urnan. 

Fast vi gör lite trevliga saker också, matte och Kasper. Ska försöka att inte vänta ytterligare tio dagar med nästa blogginlägg. :)