Jag har säkert upplevt min första födelsedag, säger matte, men ingen vet ju när den var. Men vi vet att det på fyra dagar när är sex månader sedan jag mirakulöst kom hit till matte, Kasper, Maxi, Filip och Petrus. Måste ju säga, att det var en lyckodag! Jag var ganska liten då. Nu är jag stor.
Och så fick jag ju så många härliga, kuliga leksaker som var bara mina - utom dom som Kasper snodde och bet sönder. Men då snodde jag bara några av hans, så det jämnade ut sig. Jag hade inte ens tid att längta ut.
Småningom började jag nästan glömma att jag tidigare varit en liten "vildkatt". Jag fick mat, värme, leksaker och en massa gos. Ett helt nytt liv, alltså.
Det blev vår, och en varm och vacker dag tyckte matte att jag borde gå ut, och vara med henne på tomten. Jag gick inte långt från dörrren, för tillbaks till hemlösheten ville jag verkligen inte. Fast att lukta på blommor är trevligt.
Numera är jag inte alls orolig. Det är inte matte heller! Jag vet att jag fått ett hem på riktigt, och matte vet att jag vet. Hon har till och med insett att varma, ljusa sommarnätter är perfekta för musjakt! Om det inte regnar förstås, för då vill jag gärna komma in.
Det är mysigt att ligga och sova på dagarna, i min speciella hörna på altanen eller i uterummet. Eller i någon soffa eller fåtölj. Eller så.
Ibland ger jag mig ut och överfaller någon av de andra katterna. I bästa fall leker dom med mig en liten stund. Nåja, det är egentligen bara Filip som leker. Fast Kasper och jag kan jaga varandra, liksom turas om. Eller också sitter vi bara i gräset och filosoferar över LIVET. Sen går jag in och sover en stund igen.
Jag älskar att sova - och sköta min hygien - i mitt "glasrum". Precis som Filip och Maxi gör.
Fast vi sover gärna inomhus helt och hållet också. T.ex. i en soffa.
Jag menar - klart jag vill vara ute precis som dom alla dom andra katterna! Åtminstone nu på sommaren.
På morgonen sitter både jag, Maxi och Filip och väntar på att matte ska släppa in oss. Vi äter, och ofta hoppar vi allihop upp i hennes säng (för hon brukar gå och lägga sig en stund igen) och så ligger vi där och sover allihop. Det blir väldigt trångt i sängen, säger matte, men det tycker jag inte alls. Jag får alldeles utmärkt väl rum och kan sträcka ut mig riktigt ordentligt, och det kan Filip och Maxi också.
Om ni undrar över Petrus, så kan jag bara sucka. Så fort jag vill leka med honom så både spottar occh fräser han! Som vanligt är han nästan alltid ute. På kvällen vill han ofta ligga en liten stund i mattes knä, men sedan ska han ut igen.
Jag älskar mittt nya liv!
Jag kan jaga min egen mat om jag vill, men jag behöver inte. Jag kan dricka regnvatten om jag vill, men jag behöver inte. Och jag kan välja om jag vill sova inne på duntäcke, i vedboden på en fäll, i "katthyllan" på farstubron eller under något uthus. Precis var jag vill, alltså. En av favvoplatserna är förresten i en blå back!
Jag har väldigt många sovställen överallt. Både såna som matte har gjort i ordning och såna som jag ha hittat alldeles själv.
Jag gör henne väldigt gärna sällskap vid datorn om kvällarna, innan jag kräver utgång. Ibland ligger jag precis vid datorn, då kan hon klappa mig ibland. Eller så ligger jag någon meter därifrån, vid skrivaren. Då brukar Filip och Maxi också ligga där nånstans, ofta på kontorssängen, och så ligger förstås Kasper på sitt "biabäddstäcke", fast utan bian numera..
Om matte helt ignorerar mig kliver jag helt sonika fram och ställer mig framför datorskärmen. Tassar i värsta fall lite på tangentbordet också. Kurrar och kråmar mig. Sånt hjälper alltid.
Förresten så har matte en massa kul leksaker hon också, alldeles där vid datorn. Jag brukar hjälpa henne att leka med dom. Fast ibland är dom jobbiga, den här röda grejen vrenskades alldeles väldigt, till slut gömde den sig. :( Men man kan inte lyckas jämt, En annan gång SKA jag få ner den på golvet!!!)
Det är så skönt att känna sig trygg. Att inte längre reagera med en explosion av tänder och klor när matte kommer och stryker mig över pälsen när jag sover. Så skönt att inte ens behöva öppna ögonen då, bara börja spinna. För jag vet nästan alldeles säkert att inget farligt händer mig när jag är inne. Och blir det otäckt ute, t.ex. om det åskar eller regnar, då kan jag ju alltid springa hem! Hem och in till matte och Kasper.
Visserligen var första halvan av mitt liv väldigt svår och kämpig, men numera tycker jag att livet är SKÖNT! Det ska katter tycka, för jag känner att vi liksom är gjorda för att njuta. I varje fall så är JAG väldigt bra på det. :) Ofta tillsammans med Filip.
Massa spinn och jam och kurr till er allihop, från Myse.