onsdag 17 augusti 2016

Kasperia
I går sa jag åt matte på skarpen - nu tar du med dig kameran!!! Mina kompisar kan ju tro att jag aldrig varken får bada eller käka blåbär eller nåt... Det var tur att jag sa ifrån, för igår var det fortfarande sommar fast det blåste förfärligt, men idag är det höst. Det var i går när vi var i skogen som matte hade kameran med sig.

Här matte, här har du sån där lav du ska ha i ett fönster!

Lingonen börjar mogna...

...men dom bryr jag mig inte om. Jag plockar blåbär i stället. Mycket godare.


Det är väldigt grönt i skogen, fast det är så torrt.


Det är tydligen inte bara matte som roar sig med såna där Lecablock. Struntar i dom för nu ser jag ju min andra sjö!

Äntligen!

Solen gick i moln...

... det blåste väldigt och vågorna blev jättehöga!

Jag går nog i land ett tag...



... och då kom solen tillbaks! :)

En ljuvlig torkrull - i ärlighetens namn en hel massa både dopp och rull förstås - och sen drog vi oss hemåt.  Matte utan en enda kantarell, fast det brukar finnas såna i den skogen. Men jag fick mina blåbär, och det var viktigast. Och matte fick sin fönsterlav.
Kasperia, Katteria
Jag Kasper, har mitt bästa sovtäcke precis nedanför mattes säng. Men, men - i morse låg jag inte där, för täcket hade en stor buckla på sig.


Matte vek upp det och tittade,


I övrigt kan konstateras att nu har katterna äntligen fått tillbaks sitt kära gröna rum som nu mest är blått. Ser ni dem i stolarna.

tisdag 9 augusti 2016

Och dagarna bara går och går...

Det har förstås hänt en del sedan sist, men sannerligen inte mycket vid datorn. Bland annat har jag svurit och skrattat och gråtit -  nja inte riktigt förstås :)  -  över Gröna rummet.

Jag bestämde mig för trallrutor som golv. Enkla att lägga, trodde jag. Så och enligt Bauhaus. Utan verktyg på plant golv, men de skulle även funka på reglar. 60x60 cm. Bra mått för mitt rum. Så jag satte igång, med friskt mod.

Lecablock fick förstärka där reglar tagit stryk genom all instängd fukt och blöta. Höjdjustering med brädbitar och vid behov kilar, hittade ett helt gäng ute i en bod. Frigolit däremellan, som isolering.


Men - de här trallrutorna är förmodligen de mest instabila någonsin tillverkade. 60x60 cm - jo pyttsan! Var 20 krävde antingen en regel eller annat stöd, annars vippade de och de faststiftade brädorna lossnade från sina trallreglar. Nåja, alla "parkettbitarna" blev utmärkta passbitar. Tur jag beställt två trallrutor extra.

Jag borde ha fattat att ju flera lösta "parkettbitar" varje trall består av, desto lättare skulle något gå snett. Och att slå tillbaks en liten usling som hoppat ur sina stift funkade sällan, de tunna stiften la sig förstås bara ner. Jag insåg att här krävdes fler Lecablock, och där utrymmet inte var tillräckligt för att få ner de stora blocken borde ju tegelstenar funka.

Som ni ser ryms inte mycket isolering här inte. Faktum är att jag har 8 frigolitskivor över!! Hehe, jag får fundera ut något fifigt sätt att använda dem, åtminstone ett par-tre skivor vet jag redan hur.


Att två rutor kunde ta en hel dag, det hade jag inte räknat med. Alltmer Frigolit ut, alltfler tegelstenar och delvis huggna Lecablock in. Jag provade för övrigt att lägga ut ett par rutor inomhus, på mitt plana golv. De knirkade och "gungade" lätt även där.
Kasper har drivits mellan hopp och förtvivlan. Mest har han avskytt hela tilltaget, men ibland fått nytt hopp. Hopp som grusats. Många gånger.



Förmodligen borde jag snabbt ha returnerat trallen och satsat på något annat. Men jag insåg inte vidden av eländet innan jag redan använt några stycken, varav åtminstone en redan fallit i bitar.
Men - trots allt, nu ligger där ett golv. Det ÄR stabilt, även om det inte känns så. Och lite knirk står man väl ut med. Isolering? Nja, kanske att den dyngsura gullfibern inte heller isolerade så bra? Även om den i torrt tillstånd var två decimeter tjock.

Nu säger jag med August Strindberg (med liten tempusändring): Här revs för att få luft och ljus, var kanske inte det tillräckligt..

En sak gick trots allt absolut inte att stå ut med  .  golvet kunde nypas, när jag gick barfota! Inte mellan trallarna, utan mellan "parkettbitarna"! Något måste göras.

Skulle rummet bli grönt, med grönt konstgräs? Mera googlande och besök på byggvaruhus. Det gräslika gräset kändes vidrigt, Andra mattor för balkong och uterum kändes bättre. Blågrått fick det bli. Växter får stå för det gröna.  Kasper greps av nytt hopp.



Bra att ha ett rejält tungt månghundraårigt strykjärn och ett långt vattenpass till hjälp när man ska skära till en matta.  Bra också att ha frigolitskivor att lägga den på. :)


Nu är rummet färdigt. Tomaterna som inte mått så bra ute på altanen har flyttat in. En mogen tomat har de hittills bjudit på. Mina båda små citrusträd mår dåligt och kommer inte att få flytta in i höst. Får nog satsa på lite härdigare växter om de ska kunna överleva i det i år förmodligen svalare och dragigare rummet. Mattan släpper igenom både luft och vatten, jag har testat. Och den torkar snabbt.
En fin oliv i buskform står redan på farstubron och väntar. Lager, lavendel och självfallet min fina rosmarin ska nog klara rummet även i nytt skick. Och - hoppas och tror jag - även min Agapanthus. Några fler växter också, hoppas jag.

En del av lilla rummet ser för ögonblicket ut så här. Förutom att två av katterna hittat dit igen. :)  Till sina favoritstolar.




Varken trallrutor eller matta är fastspikade eller skruvade, inte heller några lister. Så OM allt  klarar vintern och jag anser det mödan och pengarna värt nästa år så kanske jag letar andra, stabilare trallar. Å andra sidan, man vänjer sig kanske.  :)

söndag 24 juli 2016

Läget...

Gröna Rummet pausar under tre dagar. I dagsläget är all gullfiber borta, och all plast. Ser märkligt ut, men det beror på var och hur jag kunde komma åt både att få tag på all sur gullfiber och att kunna "klippa loss" och riva bort all plast. Tre bräder innanför glasdörrarna är delvis murkna och ska också rivas ut. Så det är härifrån jag får jobba vidare...
 Väldigt bra känns det att under några dagar låta solljus och luft få fritt spelrum. Mycket unket behöver vädras ut här. 


Frågan om isolering är öppen. 
Kommer jag att kunna övervintra min Agapanthus...
...och min rosmarin.
Och så är det ju bougainvillean och de små citrusträden... det får visa sig. 


Dags också att ta ett extra tag med Kasper. Hans päls är väldigt lättskött även om den inte ser så ut. Ibland krävs ändå stortag. Dags för en rejäl genomkamning och faktiskt bortklippande av ett par tovor. Och så årets schamponering! Nedanför altanen, invid en slang med vatten från sjön. Inte kul för honom, men tåligt skötte han sig perfekt. Och sen upp på altanen, jag lyckades förhindra rullning, mycket boss fastnar i en blöt päls.


Det blev trångt på altanen, rätt mycket har fått flytta ut från Gröna rummet. Resten belamrar mitt s.k. arbetsrum. :)





När man är så duktig och står ut med både oreda, schampo och icke-rullning, så måste man ju få godaste godiset! Mums!


Fast mycket vill ju helst ha mer. 



Sen kom Myse, och Kasper fick en svans om sin hals.

Kväller. Och Kasper är bliven så vit att han nu är ännu svårare att fotografera. 

lördag 16 juli 2016

Det VAR värre...


Kasperia, Katteria

Myse: Matte har fått fnatt!! Jag undrar om det verkligen ska se ut så här på altanen.



Kasper: Nä, det ska det inte. Läskigt det här, men bra att du ändå vågar komma in!


Hörrödu matte, VARFÖR  GÖR du så här mot oss!!!??? 



Matteria
Vad göra? Jag har googlat och läst. Inget stämmer med just mina förutsättningar. Ingen tycks ha råkat ut för ett grönt rum som vilar på en nästan-damm. En massa dyngsur gullfiber har rivits bort. Som syns på framförallt förra bilden är underlaget i rummet detsamma som på altanen. Bra trots allt att kunna sitta och försöka lossa på plastmattan. Golvläggaren gjorde ett gediget arbete, limmet är inte lättforcerat.



Jag tänker mig nu så här, ungefär.
Eftersom min sticksåg lagt av och kedjesågen beckat igen (har inte använts på minst 15 år) så införskaffar jag en ny såg, modell mindre. En s.k. tigersåg kanske. Måste bli idag, lördag.

Murken golvboard måste bort, även en del fräsch så att jag kommer åt all sur gullfiber och all plast i botten så att vatten kan sjunka ner i underlaget. Näst glasdörrarna (som jag inte kan göra något åt) är plasten främsta orsaken till hela haveriet.

På något sätt måste jag kunna lägga och förankra trallar. Lösa!! Så att jag vid behov kan studera hur det ser ut därunder. FUKT kommer säkert att tränga upp underifrån, men inte VATTEN. Det kommer ju in på annat sätt, dessvärre.

Isolering? Det blir nästa fråga. Om överhuvudtaget. Men visst vore det fint att kunna övervintra växter där, även i fortsättningen.

Såvida nu inte hela härligheten försvinner i nåt slukhål eller så... måste bara försöka rädda tomatplantorna först ...


Men i övrigt är allt bra med oss. Och mitt i allt elände är det rätt spännande, faktiskt. 

måndag 11 juli 2016

Golvbekymmer m.m.

Stackars mitt Gröna Rum!  På ett par ställen sviktar golvet. Håhåjaja... Övervägde att liksom blunda och bara låtsas som om det regnade...  När jag väl öppnade ögonen visade det sig att isoleringsfibern dröp av vatten och att skivan under "korkmattan" murknat närmast altanen...

Nästa steg blir att kolla nästa haveri - vid glaspartiets andra andra väggfäste. Tror det är än värre där. Endera dan så... Sen dags att åtgärda, på det ena eller andra sättet.

Sent i går kväll hämtade jag för övrigt hem ett gäng leopardsniglar, hoppas de visar sig bli goda medhjälpare i kampen mot mördarsniglarna. Tidigare vistades de i en fin trädgård i Södertälje.

Den här stackaren hade däremot valt att självdö (?) några meter från min förstubro. Ett par småttingar levde, hoppas de får fortsätta så.

söndag 10 juli 2016

Sigge Svamphund - du är så saknad

Matteria
Det hjälps inte, jag tänker så mycket  på Sigge Svamphund och matte Helena. Vi har träffats många gånger, i olika sammanhang. Jag vet hur kolossalt mycket Sigge betydde för Helena. 

Och jag tänker på när Mysan (Myses mamma, men då inte ens anade vi att Myse fanns) försvann ett par dagar före julafton. Sigge och Helena for omedelbart de många milen för hjälpa oss att söka och leta bland alla tomma fritidshus och uthus i området. Sigge hade tidigare nosat upp en försvunnen katt, då sin egen. (Vi hittade inte Mysan.)


Den här bilden är från en skogspromenad i samband med ett årligt återkommande korv- och köttbulleparty i Skottvång. En liten skogspaus krävdes.

Helena och Sigge – oskiljaktiga. Det perfekta teamet. Saknaden och tomheten måste vara fruktansvärt svår att uthärda. Jag har själv varit där, men sorg kan inte jämföras.

Varenda bit skog kring Malmköping bär på minnen av Sigge.  Varje bäck, varje sjö och en väldig massa granar. Må Helena finna styrka!

Det känns dock gott att veta att många vänner i Malmköping stöttar. Samtidigt som även de saknar.

Och Sigge – jag är säker på att du även fortsättningsvis håller ett öga på din älskade matte. Ser till så att hon inte virrar bort sig. 
Helena, jag tänker på dig. Mycket.

måndag 4 juli 2016

Hallå - vi finns fortfarande och har inte glömt er!!

Kasperia
Vi lever faktiskt, allihop. Ganska så bra till och med. Om det nu inte vore det där med mattens bloggtrötthet. Visst, säger hon ibland, klart vi ska skriva nåt om den här dan.
Fast det gör hon ju inte!
Visst, säger hon en annan dag, klart vi ska hälsa på hos våra bloggvänner! 
Som ni kanske märkt så var det bara lur det också.

Men så nu, äntligen ... vet bara inte var jag ska börja. Kanske med att berätta om något som hon faktiskt gjort som är bra! Titta!! Hon har satt igång med godistillverkning.

Två till högar blev det, en i varje olla - heter det ollor även i en sån här tork, funderar matte. Strunt samma säger jag, huvudsaken är ju funktionen!


Filip tycker också att funktionen är viktigast. Det luktar himmelskt om torken här ute i "gröna rummet". Filip hjälpte mig att vakta den, men sånt är ju så jobbigt. Han slocknade där på bordet, nån meter från godiset. Ser inte så bekvämt ut, tycker jag, men han sov både gott och länge.



Här ser ni en del av mitt färdigtorkade godisknäcke, och mattes fröknäcke. Det har hon bakat till en dotter som inte tål gluten. Fast visst ser väl mitt knäcke mycket godare ut!!



Och så till nåt trist - min roligaste dag på länge finns inte alls dokumenterad i bilder! Matte är faktiskt väldigt ledsen hon också, för det var även hennes bästa dag på väldigt, väldigt länge. 

Hit till oss kom båda mattes döttrar, barnbarn med man och tre barn. Dom hade bestämt att dom ville hit och jobba, hjälpa matte med en hel massa på tomten. Det regnade en del, så att slå gräs gick inte så bra, men oj vad här röjdes sly, togs bort en del mindre onödiga träd, som släpades ner till mattes sedan ett par år samlade rishög! 

Gissa om här eldades. Förutom alla grenar och allt sly så brändes en massa både nytt och gammalt bråte, en del redan på plats, annat ditsläpat. Som t.ex. några gamla lastpallar. Ett par byråar gick också upp i rök. 

En barnbarnssambo rensade tak och hängrännor, ja, han lagade dem också. Och så rev han ner ett gammalt vildvin som letat sig in under både tak och panel, till och med ner i skorstenen... Nu uppeldat förstås, tillsammans med spaljén. Som tack fick han fyra getingstick.

Ni kan tänka er va, vilka bilder jag kunde ha visat här om matte bara inte glömt att hon äger en kamera! Ett av småbarnen hjälpte matte att göra sallad, ett annat lite större småbarn hjälpte henne att samla vinbergssnäckor i en stor gryta, för vidarebefordran till skogen. Minsta barnet körde ner pinnar till elden i sin egen lilla skottkärra. Sen gick dom och badade, åt glass och lekte med Lego. Det var i lördags,

Om ni tittar på bilden här så ser ni en massa grönska i bakgrunden. Så såg hela området på bilden ut, det gamla f.d. trädgårdslandet. Helt igenväxt och mitt i alltihop låg den stora delvis genomväxta  högen av brännbart som samlats där under ett par-tre år. Så här såg det alltså ut dagen efter. Kan säga att matte verkligen grämer sig över att inte ha tagit några bilder "före". Nu är det i alla fall dags att börja samla nytt brännbart på hög. :)  Samt att fylla bilen för ännu en tur till återvinningscentralen.


Dom här snällisarna tänker komma igen, efter semestrarna, för dom upptäckte mer som dom tycker behöver göras här. Sånt som klenmatte inte orkar ensam eller överhuvudtaget klarar. Och då järnvägar, då SKA kameran fram!

Matte och jag orkar nog inte besöka bloggvännerna i kväll, men endera dan ska vi minsann riktigt gotta oss och läsa ikapp. :)